Skänninge och dess stolta historia

Den lilla staden med de stora minnena och den växande framtiden !

SKÄNNINGE STAD

Skänninge är en av landets äldsta städer.

När Skänninge blev stad vet man inte, men staden omnämns första gången 1178 i ett påvligt skyddsbrev.

Skänninges storhetstid inföll under andra hälften av 1200-talet och under 1300-talet. Staden växte fram mitt i Östergötlands rikaste jordbruksbygd omgiven av stormannagods och kungsgårdar och blev genom sitt centrala läge en knutpunkt för handeln på östgötaslätten. Flera viktiga politiska och kyrkliga sammankomster lades till staden med 1248 års kyrkomöte som det mest betydelsefulla med påvens sändebud och Birger jarl som förgrundsgestalter.

På 1100-talet fanns flera kyrkliga institutioner. Allhelgonakyrkan och S:t Martins kyrka. I början av 1200-talet uppfördes Sveriges första hospital, senare tillkom två dominikanerkloster, S:t Olofs kloster och Sveriges första kvinnliga dominikanerkloster, S:ta Ingrid.

På senare delen av 1200-talet dominerades Skänninge av tysk befolkning som anlade Stora torget och byggde den mäktiga Vårfrukyrkan som stod färdig i början av 1300-talet.

Skänninge är idag en utpräglad trästad med värdefull bebyggelse från 1700- och 1800-talen. Den har kvar sin unika stadsmiljö som gått förlorat i så många andra småstäder.

Tidsresa genom Skänninge

Förvisso är det bara en av Skänninges medeltida kyrkor som fortfarande är intakt – Vårfrukyrkan. Men för den som har ett uns föreställningsförmåga kan en safari runt Skänninges gamla kyrkor och kloster bli en tidsresa tillbaka till 1200-talet, då Skänninge var en av landets viktigaste städer.

Den som kommer till Skänninge ovetandes om stadens stolta historia, kan bli lätt förvånad över att en så liten ort har en så ståtlig kyrka. Vårfrukyrkan syns på långt håll, och när man kommer nära är den direkt imponerande.

Kyrkan byggdes av tyska köpmän som kom till orten på 1200-talet eftersom Skänninge var en så betydande handelsstad. Tyskarna tyckte att den dåvarande församlingskyrkan Allhelgonakyrkan var lite för ynklig. Så någon gång i skiftet mellan 1200-tal och 1300-tal stod Vårfrukyrkan färdig, och tog så småningom över rollen som församlingskyrka.

Tyskarna lyckades inte bara degradera Allhelgonakyrkan till sockenkyrka. De lyckades förmodligen flytta Skänninges handelscentrum. Troligen anlades Stora torget samtidigt som Vårfrukyrkan.

I bruk sedan forntiden

Innan dess hade Skänninges livliga marknadsplats legat närmare Allhelgonakyrkan, vid den urgamla Digra gatan: Storgatan på modernt språk. Den ledde ned mot ett vadställe som varit i bruk sedan forntiden, och där den viktigaste landsvägen – Eriksgatan -- från Linköping gick mot Vättern. Vid vadet finns fortfarande en bro.

Att Skänninge fick så stor betydelse i det medeltida Sverige berodde förmodligen just på att landsvägarna möttes här, mitt i Östergötlands bördigaste jordbruksbygd.

Allhelgonakyrkan är i dag bara en gräsplätt markerad med ett kors. Under jord finns resterna kvar. De äldsta murarna man funnit är daterade till 1100-talets början, och kyrkan byggdes till och om tre gånger innan Gustav Vasa 1552 beordrade att den skulle rivas. Han behövde teglet till sitt slott i Vadstena.

På andra sidan ån fanns en annan gammal kyrka, S:t Martin. Eftersom arkeologerna hittat två Eskiltunakistor här – runristade gravmonument – tror man att det stått en stavkyrka på platsen. Under 1100-talet byggdes S:t Martin på samma ställe, i sten.

Av S:t Martin finns heller inga spår i dag. Däremot syns tydligt resterna av S:ta Ingridskloster som grundades 1281 som senast. Ingrid Elovsdotter hette den märkliga kvinna som lyckades övertyga påve och kung att få starta Sveriges första kvinnliga dominikanerkonvent.

Den som vill besöka S:ta Ingrids kloster har tur, för just i år har klostret renoverats, gjorts tillgängligt för rullstolsburna och fått en ny parkeringsplats. Med bil nås ruinen bäst från väg 206 mot Vadstena. Sväng in på Vretavägen.

Dominikanerna var redan tidigare representerade i Skänninge. Brödrakonventet S:t Olofgrundades 1237. Här verkade den lärde Petrus de Dacia, som anses vara Sveriges förste författare.

Att dominikanerna fann det värt att ha både systrar och bröder i Skänninge är storartat, men inte märkligt. Skänninge var vid den här tiden ett politiskt och kyrkligt centrum. Här hölls viktiga möten, varav det mest kända är Skänninge möte 1248.

Då anlände den av påven utsände kardinalbiskop Vilhelm av Sabina för att diskutera ett antal reformer inom det kyrkliga livet. Bland annat ville han sätta stopp för de svenska prästernas vana att ha både hustrur och barn.

Hur som helst passerade mycket folk genom Skänninge. Dominikanerna, som var utåtriktade och ville predika sin lära, såg helt enkelt sin chans till en stor publik.

Märklig lämning

Av S:t Olof syns heller ingenting i dag. Men strax utanför Skänninge finns en annan märklig lämning, som åtminstone till viss del är kyrklig. Det är resterna av det kapell som låg på Spetälskehospitalets område.

Hospitalet grundades troligen 1208, och är Sveriges första. Här vårdades – eller snarare isolerades – leprasjuka, som inte fick vistas bland vanligt folk på grund av smittorisken. Att hospitalet förlades hit är också ett bevis på Skänninges centrala betydelse.

Den som vill titta närmare på hospitalsruinen får åka förbi Skänningerondellen mot väg 32 och Motala, och hålla ögonen öppna åt höger efter en pytteliten vit träskylt som pekar in mot en minimal grusväg.

Och var lugn. Det smittar inte längre.

 (texten ovan citat från Corren 030613 av Maria Hovberg )

RÅDHUSET

Rådhuset har brunnit två gånger innan det slutligen fick sin nuvarande plats vid torget. Byggnaden som ritats av Carl Fredik Adelcrantz stod färdigt 1770. Huset har haft många funktioner under åren.  Här fanns stadens styre, polis, skola, arrestlokal, telefonstation, danslokal och under en tid även som smittsjuktlasarett.

Idag inryms museum och turistbyrå.

I bottenvåningen visas Skänninges medeltida historia med bl.a. Sveriges äldsta kristna familjegrav med namngivna personer i runskrift från 1000-talet.

Den rika klosterkulturen illustreras av S:ta Ingrid och Petrus de Dacia, lektor vid dominikanerklostret i staden. Här finns även modeller av S:ta Ingrids kloster och hospitalet. I montrarna visas utgrävningsfynd från olika delar av det medeltida Skänninge.

På övervåningen visas skulpturer av Gottfrid Larsson, Karin Nilsson och Herman Neujd. Här visas även stenarbeten, bl.a. en mycket vacker dopfunt av stenmästaren Michael Hacke. Där ges också en presentation av stadens musikperson, kompositören Adolf Fredrik Lindblad som skrev sånger till Jenny Lind.

Skänninge - en resa i tiden

Upplev miljöerna i medeltidsstaden som var en betydelsefull mötesplats

för ett flertal viktiga möten. Besök St:a Ingrids klosterruin, den

mäktiga Vårfrukyrkan från tidigt 1300-tal, hospitalsruinen, hör historierna

om bronsgjuteriet och helgeandshuset. Vandra i gamla

Skänninges träbebyggelse från 1700-talet.

Skänninge

Under medeltiden var Skänninge i Östergötland en viktig handelsstad. Den låg mitt i ett bördigt jordbrukslandskap och här möttes flera vägar. Redan under 1100-talet hölls Olsmässemarknad här den 29 juli. I slutet av medeltiden förlorade Skänninge mycket av sin betydelse när Vadstenas allt starkare ställning gjorde att handelsvägarna i centrala Östergötland ändrades.

Men Skänninge Marken lever vidare och den gör anspråk på att vara Sveriges äldsta och största stadsmarknad. I samband med att Sverige 1753 gick över till den gregorianska kalendern kom Olofsdagen att flyttas till den 9 augusti och Skänninge Marken hålls i dag i början av augusti. Möjligen förekom marknadsaktiviteter i Skänninge redan omkring år 1000. I varje fall beslöt man att fira 1000-årsjubileum av Skänninge Marken år 1997.

En av de mest kända händelserna under Skänninge Marken var det s.k. Elefantupproret 1806. En fransman skulle förevisa en elefant på marknaden. Han och elefanten inhystes i rådhuset. Men många marknadsbesökare ansåg att en utlänning inte skulle få tjäna pengar på marknaden, varför en mobb stormade rådhuset, slog sönder dörrar och fönster, skadade flera personer och rånade borgmästaren. Ingen dömdes dock för det inträffade.

Arkeologisk utgrävning i Skänninge

Banverkets planerade dubbelspår från Motala till Mjölby passerar genom Skänninge. Flera undersökningar av det äldsta Skänninge kommer därför att bli aktuella de kommande åren.

Skänninge är en av Östergötlands äldsta städer och var sannolikt redan under 1200-talet en fullt utvecklad stad. Den ligger i ett jordbrukslandskap och anses har varit en central plats för den ekonomiskt betydelsefulla västra delen av Östergötland. Platsen hade även ett centralt läge sett ur en kommunikationssynpunkt. Här möttes flera viktiga landvägar såsom eriksgatan, östra och västra Holavedsvägen. Genom staden sträcker sig även en vattenled i form av Skenaån.

Redan under yngre järnålder framträder Skänninge och dess närmaste omgivning som mycket betydelsefull genom förekomsten av ett stort antal runstenar. De motsvarar en fjärdedel av Östergötlands ca 250 kända runstenar inom en mils radie från staden.

Vid två tidigmedeltida kyrkor i Skänninge: S:t Martin och Allhelgonakyrkan, har man hittat tidigkristna gravmonument i vikingatidsstil, så kallade eskilstunahällar. Det är gravmonument som kopplas till den tidens absoluta samhällselit. Platsen var med andra ord en viktig ort långt innan den omtals i de skriftliga källorna.

Gammal väg påträffad i Skänninge?

Under de senaste veckorna har arkeologerna i Skänninge frilagt delar av en stenpackning som ligger under tjocka kulturlager. Stenpackningen är runt tre meter bred och sträcker sig i ungefärlig nord-sydlig riktning. Utmed den östra kanten syns spåren efter ett staket. Några hundra meter bort i förlängningen mot sydväst är det gamla vadstället över Skenaån. Är det en gammal väg arkeologerna har träffat på?

Stenpackningen ligger i en svacka i terrängen. Arkeologernas arbetshypotes är att den är en väg, men alternativa tolkningar skulle kunna vara gårdsplan eller helt enkelt utfyllnad av en våtare och sörjigare yta. I nuläget vet de inte säkert om svackan är naturlig eller har uppstått eller förstärkts genom mänsklig aktivitet. Om stenarna utgör en gatubeläggning kanske svackan tidigare har uppstått genom nötning av fottramp, hovar och vagnshjul och alltså är en form av hålväg. Men detta vet man alltså ännu inte.

Avfall från kamtillverkning

Möjligen har man lagt om stenläggningen i flera omgångar, där kulturlager sedan har avsatts emellan. Under den nu framtagna stenläggningen finns nivåer med mycket sten, ben och slagg som skulle kunna vara äldre skeden av stenläggning på platsen. Den yngsta och mest välbevarade nivån ligger i ett lager av sättsand. Stenarna är tätt lagda och som utfyllnad emellan har man även använt sig av stora ben, bland annat en hel del avsågade ledändar till mellanfotsben av nöt. Detta är intressant, eftersom det är typiskt avfall från kamtillverkning.

Kam från 1200-talet funnen

Lagret som täcker stora delar av stenpackningen innehåller mängder av sågat ben och en del horn. Frågan är om det är avfall från produktion på platsen eller om det är material någon annanstans ifrån som forslats hit, kanske ut från staden? Det rör sig förmodligen om avfall från ett första stadium av kamtillverkning. Skulle det varit fråga om slutproduktion av kammar skulle man troligen funnit fler egentliga kamfragment, men de är ganska få. Däremot har arkeologerna hittat en mycket välbevarad färdig kam i ett lager som gränsar till stenläggningen. Den är av välkänd modell och har så kallad dubbelbågig ändskiva. Typen dateras till sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal. Stengodsskärvor i stenpackningslagret talar för att även själva vägen skulle vara från denna tid eller något senare. Övrigt material från stenläggningen är bland annat ett par tärningar, tegel och bränd lera, en hel del hästskosöm och en liten fin hästsko.

Öppettider:

Vintertid, vard 12-16

Sommartid, från midsommar ca 2 mån framåt, vard 10-18 och lör-sön 13-17

Historik:

S:ta Ingrids gilleansvarar för de historiska samlingarna i Rådhuset från 1700-talet, där även turistbyrån är inrymd. I text, bilder och modeller görs en exposé över Skänninges storhetstid med början av 1200-talet till mitten av 1500-talet. En handelsplats som växte till ett världsligt och religiöst centrum i Sverige, med grundandet av två betydande kloster, S:ta Ingrid och S:t Olof, landets äldsta spetälskehospital, helgeandshus och mynthus. I en av salarna visas Sveriges äldsta kristna familjegrav från 1000-talets mitt. I montrar visas förhistoriska föremål samt fynd från utgrävningar vid S:ta Ingrids kloster, men även föremål som illustrerar stadens 1800- och 1900-talshistoria. Museet visar exempel på Michael Hackes stenarbeten och gör en presentation av kompositören och musikern Adolf Fredrik Lindblad.

I S:ta Ingrids gilles samlingar ingår även tre museigårdar uppförda under 1700-talet och belägna i den äldsta delen av Skänninge. I Sjölingården finns ett jordbruks-

museum, apotek, urmakeri. Skomakeri samt gammal handelsbod förutom mängder av föremål från olika tidsepoker. I Axbomsgården finns skolmuseet där man visar skolmateriel och skolmiljöer från 1800- och 1900-talen. Slutligen Sandbergsgården som visar en 1800-tals borgarmiljö med äldre stilhistoriska miljöer. Originalmålningar från 1700-talet finns bevarade. Till Sandbergsgården hör även en stor trädgård med äldre växtmaterial, fruktträd och lusthus. Det unika med gårdarna är dess placering i den del av Skänninge som kan räknas till Sveriges äldsta handelsplatser med spår av Eriksgatan och närheten till de medeltida klostren S:ta Ingrid och S:t Olof.

Alla hus står på ursprunglig plats, skolmuseet är dock flyttat ca 10 m. I området finns även en traditionell örtagård uppförd på Allhelgonakyrkans (tidigt 1100-tal) begravningsplats.

Sveriges äldsta stadsvapen är Kalmar. Det är känt från 1247. Andra städer med stadsvapen fram till Kalmarunionen var (decenniet då de är kända): Skara 1280-, Stockholm 1280-, Linköping 1290-, Söderköping 1290-, Västerås 1307, Sigtuna 1311, Skänninge 1310-, Helsingborg 1310-, Enköping 1320-, Arboga 1330-, Örebro 1331,Visby 1340-, Lund 1350-, Norrköping 1367, Jönköping 1370-, Köping 1378, Trosa 1383, Södertälje 1386, Laholm 1300-tal, Torshälla 1300-tal, Uppsala 1300-tal, Ystad 1300-tal,

Eriksgatan går egentligen in i Skänninge ett stycke norr om den infart som man åker idag. Denna väg är fullt möjlig att vandra då det är en del av Kloster- och Pilgrimsleden. Här passerar man också Hospitalsruinen, S:ta Katarina som är Sveriges första hospital, daterat till 1220. På avstånd ser man Vårfrukyrkan som står som ett monument över Skänninges storhetstid då här fanns två kloster, tre kyrkor, helgeandshus och mynthus. Vårfrukyrkan är öppen dagligen 8-16. Gör gärna ett besök på Rådhusmuseet där en del av fynden från en av Sveriges största utgrävningar visas, under sommarmånaderna kan man också få besöka utgrävningsområdena, kontakta Turistbyrån i Skänninge, Rådhuset, Stora Torget om tider. Tel. 0142-850 03.

I Skänninge finns också en del av Hålvägen kvar som var en del av Eriksgatan. Parkera på Stora Torget och gå ned i Gamla Skänninge. Vid det gamla vadstället över Skenaån finns idag en gångbro och på andra sidan av denna bro kan man vandra den gamla hålvägen. Denna väg leder upp till S:ta Ingrids kloster där man idag kan besöka ruinerna. Här finns även en modell där man kan se hur klostret var uppbyggt.

(Viby - Skänninge ca 13 km)

Informationen är  hämtad från www.mjolby.se              

En mkt bra sida om svensk historia hittar Ni här:    www.wadbring.com/historia/

Historia

• Nyheter »

under uppbyggnad

• Evenemang »

Här finns evenemang med knytning till Skänninge

• Startsida »

Skänninge´s stolta historia

• Historiska bilder »

Gamla foto samt dokument